SB15 in Romania

Idag tog vi tunnelbanan till Ferenteri, Sektor 5, som är ett utsatt område här i Bukarest.

 

 

På väg mot tunnelbanan stannade en del från klassen och gick in i den mest utsatta delen av Ferentari, Livezilor, där en del av barnen bor. De gick inte in så långt in i området. Därav såg de inte så mycket då vi blivit avrådda att gå in där på grund av alla risker samt att man inte kan garantera säkerheten. Detta område som vi var i idag är som sagt väldigt utsatt, vi har läst och hört att det är så nedgånget. Vi var beredda på det värsta, men när vi väl kom dit så såg vi inte en direkt skillnad jämfört med centrala Bukarest mer än att det var mer skräpigt och att utbudet av större butiker var väldigt dåligt. Dock, under besöket fick vi höra om att de mesta byggnader hade en fixad fasad. På bilden nedan (de blåa lägenhetshusen) ser vi ett specifikt exempel där man endast målat om utsidan. Men insidan är väldigt illa. Dessa hus var byggda under kommunisttiden och än idag finns taggtrådarna kvar.

 

 

Det jag (Izabella) känner om dagen är mycket! Jag är rörd av alla barn och hur dedikerade de är till skolan och hur mycket energi de har att göra av med under lekarna. Det väcker tankar hos mig om att de kanske inte kan göra av med deras energi hemma. Vad det ens gör eller kan göra hemma? Det känns som att vi bara får se den fina sidan av deras liv. Trots att det kanske inte är så fint, kanske inte fint alls. Jag skulle vilja se helheten, vilket känns mörkt och omöjligt att kunna få göra. Dagen har varit väldigt lärorik och intressant på många sätt och vis, detta besök på denna organisation är ett besök man verkligen borde göra under en sån resa som vi gör. För att få en mer ingående syn och förståelse om det som vi pratat om innan vi kom ner hit till Rumänien. Det är en stor skillnad at höra och att se.

Det jag (Linnea) tycker om dagen är att det var intressant att få komma bort från ett bättre ställe i Bukarest till ett mer utsatt ställe så att jag kunde få lite olika perspektiv på Rumänien som land och att det finns områden där invånarna har det bra och att det finns andra områden där invånarna har det tufft. Jag tycker att det kändes bra att verkligen få se och höra om att personer som bor där inte har det bra men ändå att det inte bara finns negativa saker om det området. När det kommer till barnen som vi fick träffa så tyckte jag att det var jättekul att få träffa dem, att barn som kanske inte har ett så bra och tryggt liv, kan vara så fina och snälla och visa så mycket kärlek till oss och att dem får chansen att få gå på en sin skola och att dem kan få en stabil framtid som dem förtjänar.

Efter detta tog vi oss tillbaka till centrala Bukarest för att åka vidare till Pitesti för andra aktiviteter och äventyr.